Untitled | Betonggruvan

I söndags var jag på Liljevalchs utställning om Hemslöjden som fyller 100 år. Vad är det egentligen med med näver och broderier som får oss att gå igång. Det var liksom inte bara jag där. Visst var det sista dagen på utställningen men ändå. Kön slingrade sig långt ut på gatan.

Jag blev alldeles till mig. Mest svettig blev jag av en video där vi fick följa två personer, en man och en kvinna. Mannen byggde kajaker enligt en gammal tradition och talade sig varm om känslan av att paddla en handgjord kajak. Kvinna hade börjat brodera under en sorgtyngd period i livet. Hon sov dåligt och hade inte orken att att tänka på att välja mönster istället trispade hon upp tyg, trädde upp nålen på ändarna och började intuitivt att brodera vilket skapade vackra mönster. Brodererandet blev till en meditation som hjälpte henne att ta sig igenom sorgen.

Jag gillar det nog så mycket för att både kajaken och broderiet är saker som blivit till av en anledning. Det var inte slutprodukten som var det viktigaste men vägen dit gjorde att det blev funktionella och vackra saker.

Tyvärr var det ju utsällningen sista dag i söndag. Men en liten video om utställningen finns att se.

Vi som har möjlighet får satsa på utställning om väv på Nordiska Museet som pågår fram till 30 september. Den här gången ska jag försöka ta mig dit innan stängningsdagen.