Värsta misslyckandet | Betonggruvan

Värsta misslyckandet

Det höll på att gå åt helvete. Alla saker stod packade och jag väntade bara på att fraktfirman skulle komma. Men så visade det sig att de inte hade något exporttillstånd. Och inte jag heller. Panik. Vad skulle jag göra med alla grejer och vad skulle jag skriva på bloggen. Hur hade jag missat det. Värsta misslyckandet. Pinsamt. Kontaktade alla jag kunde komma på och tillslut efter 100 mail och släpandes på lådor genom hela Shanghai är sakerna påväg hit. Förhoppningsvis.

Det fick mig att fundera på hur ärlig och spontan man får vara när man bloggar. Ju mer bloggläsare jag har och ju mer jag säljer, måste jag då blir kontrollerad? Ska jag inte blogga om grejer jag köpt in innan jag är säker på att allt funkar? Det kan ju framstå som förvirrat och ansvarslöst att misslyckas. Som egenföretagare får man ofta höra att man ska verka större än man är för att lyckas. Det får jag ont i magen av.

Jag gör ju det här för att det är så kul. Kul att lära sig nya saker. Kul att våga satsa. Kul att vara ute på skattjakt. Kul att den ena saken leder till den andra. Jag har ingen aning om var det det leder. Men fortsätter ärligt och spontant.

Att grejerna tillslut kommer hit, förhoppningsvis är jag gladare för än vad jag var ledsen när det inte gick.

Bilder kommer så snart lamporna och pallarna är här!